Antennpolarisering
Antennpolarisering avser orienteringen hos det elektriska fältet i den utstrålade elektromagnetiska vågen. Detta fält avgör hur antenner sändare och tar emot signaler. Polariseringen kan vara linjär, cirkulär eller elliptisk beroende på antennens utformning.
För det första har linjär polarisering en konstant riktning på det elektriska fältet. Den kan vara vertikal eller horisontell i förhållande till jordens yta. Antenner med felaktig polarisering förlorar signalstyrka. Därför är det avgörande att matcha sändarens och mottagarens polarisering. Därefter roterar cirkulär polarisering det elektriska fältet när vågen färdas. Den kan vara höger- eller vänstercirkulär, beroende på rotationsriktningen. Denna typ motstår signalförsämring från reflektioner eller flervägseffekter. GNSS-satelliter använder till exempel högercirkulär polarisering. Sedan kombinerar elliptisk polarisering linjära och cirkulära egenskaper. Det elektriska fältet bildar en ellips snarare än en cirkel eller en rak linje. Det beror på ojämlika signalamplituden i två vinkelräta komponenter.
Polarisering påverkar signalstyrka, kvalitet och tillförlitlighet. Korrekt polarisering säkerställer effektiv energiöverföring mellan sändande och mottagande antenner. När polariseringen skiljer sig åt uppstår förluster som kallas polarisationsfelmatchning. Dessa förluster kan nå flera decibel i svåra fall. Dessutom påverkar miljöfaktorer polariseringen. Reflektioner från byggnader eller ytor kan förändra vågens orientering. Som ett resultat kan signalmottagningen försämras eller fluktuera. Cirkulär polarisering hjälper till att minska sådana effekter i mobila eller dynamiska miljöer. Dessutom avgör antennens orientering polariseringen. Att rotera den ändrar dess polarisationsplan. Detta verktyg måste riktas in korrekt under installationen. Denna inriktning är avgörande för kommunikationssystem, radarer och navigeringsmottagare.
Polarisationsmångfald kan förbättra systemets prestanda. Den använder flera antenner med olika polariseringar. Denna uppsättning ökar signaltillförlitligheten under svåra förhållanden.
Vad är det optimala valet för GNSS-system?
GNSS-system använder typsikt antenner med högercirkulär polarisering (RHCP). Den främsta anledningen är att cirkulär polarisering tolererar felaktigheter i fysisk orientering bättre. Om vi till exempel sändare med en vertikalt orienterad sprötantenn (vertikal polarisering) och tar emot med samma typ, är signalen stark när båda antennerna är inriktade vertikalt. Om mottagningsantennen däremot roterar 90 grader till horisontell polarisering sjunker signalstyrkan med 20 decibel eller mer. Detta beror på att en horisontellt polariserad antenn tar emot en vertikalt polariserad signal sämre.
En cirkulärt polariserad antenn kombinerar två antenner: en horisontellt polariserad och en vertikalt polariserad. Deras utsignaler kombineras med en fasförskjutning på 90 grader. Riktningen för denna fasförskjutning avgör om antennen producerar högercirkulär polarisering (RHCP) eller vänstercirkulär polarisering (LHCP).